Är det ungefär som med piercingar, att man växer ifrån det? Isåfall har jag gjort det. Har helt tappat intresset och inser faktiskt att jag inte behöver skriva saker om mig själv och mitt och barnens liv bara för att andra skall kunna inspektera, döma, glädjas eller vad man nu gör av de inlägg jag skriver. För egentligen så är det ju så att de som bryr sig tillräckligt mycket om mig och min familj kan faktiskt helt enkelt fråga mig. Bara där har vi en anledning att höra av sig.

Har funderat rätt mycket på det här den sista tiden, att man numer alltid är uppdaterad av andras liv, antingen via en blogg eller via facebook. Det är ju egentligen ganska tråkigt. För vart finns då den sanna glädjen över en nyhet när redan alla kompisar och kompisars kompisar redan vet omd et?

För en del människor kan man ju självklart delge sitt liv med men jag vet ju inte vilka mer som läser, kanske är det folk från förr som mer har intresse att vara nyfikna och elaka. Kanske är det någon som jag inte ens känner.

Så därför kommer jag numer vara mer privat än tidigare iaf här på bloggen, självklart kommer det att komma status uppdateringar på fb och så men jag skall tänka innan jag skriver.

Numer kommer den här bloggen mer vara som en minnesantecknning för mig själv där jag skriver upp barnens vikter, vad de lärt sig och sådant som man gärna vill komma ihåg. En slags alzheimersdagbok online kan man väl säga =)

Jag komer inte längre kolla på statistik m.m för nu skriver jag bara för min egen skull..

Vill ni mig nått så hör av er, ring eller kom hit vettja.

Kram

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Jag har gift mig, det har jag aldrig gjort förr =)

2. Höll du några av dina nyårslöften? 
Håller inte på med sånt trams

3. Blev någon/några av dina vänner, föräldrar i år?
Michaela & Jonas har fått en underbar liten Nils, Marika & Kim har blivit föräldrar till Alicia m.fl

4. Dog någon som stod dig nära? 
Nej

5. Vilka länder besökte du? 
Danmark


6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? 
Ännu mer träningsinspiration

7. Vilket/vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 
29 Maj då vi gifte oss

8. Vad var din största framgång 2010? 
Min viktnedgång =)

9. Största misstaget?
Hmm svårt, inget direkt som jag kan komma på iaf.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, men inget som jag går in på här.

11. Bästa köpet? 
Min iphone

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bröllopet

13. Gjorde någon dig riktigt glad?
Många
Sandra, Åsa, samt att återupptagit en gammal kompis relation med Caroline Karlsson (Algeröd Lingbrandt) samt hennes man.

Det här åt när jag var liten...


äggula med socker som vispades ihop jättehårt..mums tyckte jag då (fy fan va äckligt)

sedan testade jag även att äta myror, syrligare än vad man tror haha

Min första riktiga kärlek


Det är faktiskt den man jag lever ihop med idag. Nu låter det kanske som att jag tillhär någon konstig sekt och gifte mig med förste bäste, men nej jag hade bara tur att träffa honom är jag var 14 år gammal. Nu har vi vart tillsammans i 10 år och fått två barn tillsammans.

Ibland har man tur!!!

=)

Jahopp, ni som läser känner ju säkert mig på det ena eller andra viset men jag slänger ihop en presentation iaf.

Hannah heter jag, bor i uddevalla med man och två underbara pojkar. Jag är 24 år gammal och är en glad jäkel (för det mesta). Jag jobbar just nu som vårdbiträde inom psykiatrin men är i grunden personlig assistent.

Jag anses nog som en väldigt posetiv person som klarar det mesta, som ser det ljusa i allt och alla. Detta kan jag hålla med om även ifall det inte alltod är en bra sida av mig själv.



//Hannah 7 år (hahahaha... jaja orkar inte skriva det bättre =)

Är nöjd med vad jag lyckats med =)


Kilo: -9,3 kg
Midjemått: -9,1 cm
5 cm under naveln: -14,5 cm
Rumpa: -8 cm

Jag vägde och mätte in mig i slutet på Mars i år


Känner mig duktig =)

Ja det var det verkligen. Har vart slapp på att blogga helt enkelt, inte haft varken ork eller lust att blogga.

Här gårlivet sin gilla gång, Alexander blomstrar mer och mer för varje dag, han äter numer ALLT, det är en fantastiskt känsla att kunna mata honom med mat utan att behöva tänka på innehålsförteckningar m.m,
Nu har vi dessutom slutat med hans reflux medicin och än sålänge har vi inte märkt några uppstötningar.

Gabriel är som han brukar, alldeles fantastisk. =)

Kommer inte på något mer att skriva men det är bra med oss iaf, om någon skulle undra =)

Känner mig riktigt nöjd...

Sedan årsskiftet ungefär har jag lyckats gå ned 8-9 kg Och nu väger jag 2 kg mindre än innan jag blev gravid med Gabriel =)

I midjan har jag gått ner 8 cm
5 cm under naveln har jag gått ner 9 cm
Över röva har jag gått ner 4 cm

Jag är glad lver mina resultat och har några kilo och några cm kvar =)


Härligt..

Ne, 2010 har inte vart det bästa året!!! Långt ifrån.

Många olyckor har hänt. Inom loppet av bara några veckor har 4 unga människor dött i stenugnsund och på Orust, 1 ligger fortfarande och kämpar för sitt liv. Jag förstår inte varför olyckor skall behöva hända.

Detta året förlorade en vän till mig sitt barn, innan hon ens fick träffa henne i livet. Det smärtar mig så.

En annan vän förlorade nyss sin pappa i en hemsk olycka.

En bekant förlorade även hon sin pappa hastigt i sjukdom.

Ett barn mördades.

Vad har hänt med världen i år. Varför sker allt detta? Allt är så nära mig.

Allt detta har påverkat mig i år, det har tyngt mig. Jag har försökt att inte tänka på det, inte låta det tynga ned mig. Men det har det gjort. Jag känner mig orolig för att livet är så bräckligt, jag vet ju det, men det smärtar så.

Detta året har dessutom gått i ohälsans tecken. Vår familj har fått många tråkiga besked, vissa riktigt allvarliga, vissa allvarliga men som sedan tagits tillbaka, många vilseledda, men framförallt många skrämmande.

Det är så mkt som jag skulle vilja skriva om här men som jag inte kan, känslor som springer runt i hjärnan på mig. Stör mig, gör mig illamående. Det tynger mig så. Ibland skulle jag bara vilja skrika... Högt, kraftfullt, ett hjärtskärande skrik som gör att allt det jobbiga förvinner. Men det hjälper ju inte.

I slutändan blir det säkert bra med vår hälsa, jag hoppas så på det.

Snart så får alla tragiska olyckor sluta ske.

Så snälla Ta hand om er, var föriktiga, livet är så bräckligt.

Idag var jag hos läkaren med ögat för tredje gången, det gick inte så bra. Läkaren kollade och kunde säga att inflammationen är över så allt det sjuka ät borta. Men eftersom det bildats ett ärr så har jag nu 60% nedsatt syn på vänster öga, och han trodde inte att det skulle bli så mkt bättre. Jag hoppas fortfarande på att salvan som jag använder gör att det blir sämre för jag upplever synen bättre då jag inte tagit salvan på ett par timmar, men gisssar på att experterna vet vad de talar om.

Känns inte så kul att vara 24 år och ha såpass dålig syn. Men bara att gräva ner sig för att återkomma starkare SOM VANLIGT.. börjar bli less på att allt jäklas. Den här sommaren har gått i ohälsans tecken...Suck



Den rolliga nyheten handlar faktiskt om bajs...



GABRIEL HAR BAJSAT PÅ POTTAN =) Min duktige kille. Älskar dig...

HIttade ett jätteroligt ställe att fixa bilder 





För övrigt så börjar jag jobba efter mammaledigheten, känns både bra och tr¨kigt på samma gång, men mest bra faktiskt =)

Den är som bortblåst... .lusten att blogga alltså. Vet inte vad jag skall skriva om för det enda jag kan komma på är bara gnälligheter vilket inte är så kul att läsa.  Så vi kör på med lite vad vi pysslat med på dagarna istället.

Nu i 2 veckor har lilla Alexander blivit stor. Han har nämligen börjat på dagis!!! Han är jätteduktig och sköter sig exemplariskt. han skrattar bara åt mig i fönstret när vi säger hejdå. Härliga unge. Dessvärre behövde han ju endast vända i dörrn på dagis förren första förkylningen dök så imorgon får han vara hemma från dagis. Så nu är inskolningsveckorna över och det har gått käpprätt åt rätt åll hela tiden Härligt.

På onsdag börjar jag jobba, känns både kul och jobbigt på samma gång, men mest skönt faktiskt. Dels ekonomiskt men också skönt att få vara jobb-Hannah också. Jag har ju dessutom börjat på nytt jobb så det känns nytt & frächt.
Jag kommer att jobba från kl 13 på onsdag till kl 13,30 på torsdag. Så då vet ni ju vart jag finnes om ni mot förmodan hade undrat =) Känns lite jobbigt dock att jag ej fått mitt riktiga schema än och lite andra sådanna saker, men det löser sig nog nu när sommaren tagit slut och allt blir som vanligt igen på jobben.

Angående mitt öga så ser det inte så ljust ut, eller snarare grumligt. hahahah.
Var hos läkaren ogen häromdagen och på henne öät de som att detta kommer att ta tid och att jag kommer att få gå på kontroller lääänge. Usch. Inte så kul, men vad skall man gära. Infektionen jag hade tidigare i somras har skapat ett sår på hornhinnan samt regnbågshinnan, och de ser även ett gammalt ärr där.Eftersom ärret/såret sitter i den gröna delen av ögat alltså regnbågshinnan (om jag fattat det rätt) så är det det som orsakar den kraftiga synnedsättningen. Jag ser färger och så på vänster öga men allt är extremt grumligt och suddigt. hade jag inte vetat vad det stod som rubrik så hade jag inte sett det när jag kollar endast med mitt vänstra öga. Detta skrämmer mig mycket och hoppas verkligen att de kan hjälopa mig att få bukt med detta. Men som läkaren sa så kan vi inte förutse hur det blir med den saken. Skall dit igen på fredag om en vecka. Bläää säger jag bara...

Annars går allt sin gilla gång här hemma. Gabriel har förresten bajsat på pottan för första gången igår (eller hmm ja en tredjedel hamnade ju där iallafall resten lite sporadiskt överallt, haha). men han är duktig våran lille pojk.

Alexander har nu börjat med mer och mer mat och han äter nu gröt på morgonen ungefär en normal portion (tror jag) samt att han äter luncc vid 12 antingen lika stor portion gröt eller potatismos, han har även testat potatis/palsternacka. Han äter dessutom middag runt 17 tiden samt att han dricker nu endast 2 flaskor välling om dagen möjligtvis 3 men vid två tillfällen liksom.

Detta har gått bra med vissa bakslag i form av kräk över hela soffan, men överlag har det gått bra.

Har imget mer att rapportera så so long mother fu**ers, =)

Börjar faktiskt bli lite orolig för det faktum att jag håller på att bli blind på ena ögat. Har nu behandlats för min åkomma i 5 dgr och inte en uns av förbättring har det blivit. Jag ringde ögonmottagningen idag för att fråga om det inte var meningen att det skulle börja kännas bättre nu. Men det gör det inte, snarare är musklerna runt ögonen så välanvända av all kisning m.m så det  känns bara BLÄÄÄÄ.. Skulle egentligen vart där på onsdag för återkontroll men får bli imorgon istället eftersom jag fick en akut tid.

När mitt öga blir bättre och jag orkar/kan läsa vad jag skriver ordentligt skall jag skriva om möhippan som var i helgen =)

Hehe märkte ni jag gjorde nyss en Cliffhanger =)

Kram på er... Bjuder på en framtida bild på mig =(