Det här åt när jag var liten...


äggula med socker som vispades ihop jättehårt..mums tyckte jag då (fy fan va äckligt)

sedan testade jag även att äta myror, syrligare än vad man tror haha

Min första riktiga kärlek


Det är faktiskt den man jag lever ihop med idag. Nu låter det kanske som att jag tillhär någon konstig sekt och gifte mig med förste bäste, men nej jag hade bara tur att träffa honom är jag var 14 år gammal. Nu har vi vart tillsammans i 10 år och fått två barn tillsammans.

Ibland har man tur!!!

=)

Jahopp, ni som läser känner ju säkert mig på det ena eller andra viset men jag slänger ihop en presentation iaf.

Hannah heter jag, bor i uddevalla med man och två underbara pojkar. Jag är 24 år gammal och är en glad jäkel (för det mesta). Jag jobbar just nu som vårdbiträde inom psykiatrin men är i grunden personlig assistent.

Jag anses nog som en väldigt posetiv person som klarar det mesta, som ser det ljusa i allt och alla. Detta kan jag hålla med om även ifall det inte alltod är en bra sida av mig själv.



//Hannah 7 år (hahahaha... jaja orkar inte skriva det bättre =)

Är nöjd med vad jag lyckats med =)


Kilo: -9,3 kg
Midjemått: -9,1 cm
5 cm under naveln: -14,5 cm
Rumpa: -8 cm

Jag vägde och mätte in mig i slutet på Mars i år


Känner mig duktig =)

Känner mig riktigt nöjd...

Sedan årsskiftet ungefär har jag lyckats gå ned 8-9 kg Och nu väger jag 2 kg mindre än innan jag blev gravid med Gabriel =)

I midjan har jag gått ner 8 cm
5 cm under naveln har jag gått ner 9 cm
Över röva har jag gått ner 4 cm

Jag är glad lver mina resultat och har några kilo och några cm kvar =)


Härligt..

Bara så ni vet så drar jag till Göteborg på Pink-konstert nu!!! ha det bäst, för det skall iaf jag ha =) NIIICE...

Mitt liv är just nu omtumlande.. Det händer mycket i mitt liv just nu vissa mycket jobbiga saker, vissa bättre. Vet inte riktigt vad jag skall skriva

kluddar ihop en liten dikt istället .. (ja ni märker snart att jag inte är någon diktare hehe)

"Känslor högt och lågt, överallt.
En berg o dalbana av svängningar som jag inte själv kan förstå eller ha kontroll över.
Svar för svåra för att förstå, utmaningar man själv inte vill ha.
Jobbiga tankar om framtiden,- men ljuset finns där ändå. Nog skall det väl bli bra ändå, tillslut-

Verkligheten är något man får tampas med, slåss med för att snart godhjärtat besegra.
Den blir vad man gör den till, och inte tänker jag bli besegrad för det här. Aldrig i livet.
Gud om han finns har valt att bitchslappa mig men jag tittar honom rakt in i ögonen & säger VIK HÄDAN!!!
Här är jag och jag tänker leva mitt liv med glädje trots allt. TROTS ALLT!!!"


Bjuder på en bild från förr, kände att den passade =)

Har under det senaste livnärt mig på att vara social, har sprungit ner dörrarna på öppna förskolan, folk som känner mig vet att jag är översocial och är mer än gärna iväg hela dagarna. Jag är en rastlös själ och att bara vara hemma och städa och gnola är inte riktigt min grejj. Thats it.

Nu har jag än en gång kommit in i en sådan där period då jag är ute och flänger egentligen mer än vad jag borde. Jag tycker det är jättekul det är inte det och jag är beroende av att göra det, men det påverkar mig, jag är jättetrött på kvällarna och sur, stackars Krille.

Tror att det är lite så att jag passar på  att vara social nu, för till hösten börjar jag jobba och då blir allt så annorlunda. Jag kommer inte att hinna att vara social med mina vänner på samma sätt, såklart på helgen och så, men då skall det klaffa med deras partners, det skall bjudas på middag och helt plötsligt blir allt ett vardagspussel.

Nu kan jag gå till öppna förskolan, fördriva tiden där med trevliga människor, sedan kan jag antingen fortsätta vidare med någon mamma där eller knata runt på stan eller liknande. Åker jag inte till öppna förskolan ser jag till att alltid ha någon att umgås med. Kanske är jag ensamrädd vad vet jag.

Önskar att kroppen hade orkat med lika mycket som jag vill.

Men jag kör på lite till i 190 km/h, trivs med livet och skall försöka vara lite trevligare mot Krille, stackarn.

För er som säkert tänker, men va hemma lite mer då?
Nja som sagt inte min grejj =)

Kram Hannah

Va gött det känns just nu. Allting flyter på som jag vill... Läkarbesöket igår gick bra och jobbmötet idag kändes mkt posetivt. Nu hoppas vi bara på att det blir så som jag vill.


niiice ♥

Jag känner mig så lycklig, så hel på något vis. Inte trodde jag att jag skulle få ett sådant här liv. Det var verkligen inte utstakat, bestämt sedan länge. Min livs stig har bara jag kunnat styra. Nu tänker ni kanske att jag är orättvis mot mig själv, eftersom många vägar jag fått gå inte alls varit varken bra eller något man överhuvudtaget skall behöva gå igenom och inte alls en väg jag valt. Men JAG HAR VALT hur jag skall svänga förbi krönet, skall jag till vänster eller höger eller skall jag rakt fram? Det valet HAR JAG GJORT. Jag känner mig förbannat glad och stolt att jag är så stark att jag har blivit den jag är idag. Att jag valt rätt väg.

Nu sitter jag här 23 år gammal inte ens halvägs in i livet med ett bagage som är tungt många gånger men som hela tiden blir lättare och lättare. Jag sitter här med min familj, mina barn och min man, nu stannar jag upp en stund, njuter av mitt liv, andas. Jag känner ett lyckorus som ligger och bubblar och tänker på att jag begåvats med tre underbara killar i mitt liv.

Just nu tar jag ett kort i mitt minne och kommer att komma ihåg detta för alltid. Just nu är jag lycklig, jag är tillfreds med de gåvor jag fått på min livs-stig, jag kommer att få gå i uppförsbacke säkert några gånger till i mitt liv, det är sådant man tyvärr får räkna med. Men just nu står jag längst upp i den väldigt branta backen, något andfådd, lite svettig, men så nöjd med mig själv att jag klarat det.

Ett nytt kapitel i mitt liv har just börjat. Och inget kan stoppa mig nu!!!

La ut ett inlägg igår med bilder, bilder som jag fick av en gammal barndomsvän, Tack sofia.

Men när jag hade lagt in dem och skrivit blogginlägget så kunde jag liksom inte få ro i kroppen, det kändes inte bra. Det var bilder där jag log, men jag visste ändå vad leendet sa. Så jag tog bort dem. Tar kanske fram dem en annan gång och är modig nog att på riktigt lägga ut dem.

Så om ni såg ett inlägg som sedan försvann så var det därför.

Jag tackar jättemycket för bilderna Sofia trots att jag inte är modig nog att lägga upp dem, det betydde jättemycket för mig att du sparat dessa så länge. Jag har inte så många minnesbilder från den tiden så det var skönt (fast aningen jobbigt) att få färska upp minnet lite.

Kram på er alla

Alla som känner mig vet ju att jag är lite förvirrad. Jag snurrar till det mesta och tänker inte alltid rationellt. Jag är en virrpanna helt enkelt.

För några dagar sedan fick Mathilda syn på ett par sockar och säger: Å ett par ballerina sockar, vems är det? Vadå ballerina det är Alexanders sockar. Är det ballerina sockar, jag trodde att det var en fräck design med det svarta sträcket över sockan. Trodde de skulle likna ett par skor.

Hahaha

Så inte nog med att Alexander har ett par rosa sockar, en rosa flaska nu har även haft på sig ballerina sockar utan min vetskap väldigt många gånger. Tänk vad många mammor och andra människor som funderat över mitt val av sockar på min son. Jag använde dem även som finsockar på påsk. Hahaha



Kram på er

Ne okej då kanske inte bäst, men jag är jävligt nöjd över mina resultat...

Midjan= -2,5 cm
Ca 5 cm nedanför naveln= -3 cm
Över röva= -0,5 cm
På vågen = -2,6 kg

Allt detta på ca 4 veckor.. Hejja mig =)





Man kan väll få drömma eller?????



Pöss på er alla

Japp, jag har hittat ytterligare en hobby som är kul att pyssla med, nämligen scrapbooking. Har ju gillat det länge men jag har bara testat på digital scrapping innan. Det här var riktigt kul.. Kan tyvärr inte visa mitt projekt då det är ett kort som skall ges bort.. Men det var riktigt kul kan jag lova...

btw Alexander fick feber igår men hade ingen idag,hoppas vi slipper att även han blir sjuk IGEN.


kram på er