Gabriel tappade en leksak och utbrister:
-Den är dööööd!
Jag:
-Så får man inte säga.
-Varför då?
-För att när någon är död så är den i himlen, leksaker kan inte vara döda.
Gabriel tittar upp mot himlen
Jag: Morfar och farmor är i himlen för de har dött. Vi saknar dem.
Gabriel:
-Moffa, fammo, döda är i himlen. Med fåglarna. Och flygplanen.

Efter några timmar:
Gabriel:
- Fammo, moffa i himlen
-Ja det är de. De är himlen och tittar på oss och saknar oss.
-De ramlar ner på vårt hus!!!
-Nejdå de gör de inte.

Några dagar senare.
Gabriel:
- Flyga flygplan, hälsa på moffa och fammo!
Jag:
-Tyvärr kan man inte nå dem där de är i himlen, vi får hälsa på den i kyrkan istället och ta med oss fina blommor och sätta vid deras sten.
- Okej mamma

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Var bara tvungen att skriva mer den här konversationen. Jag anser att man skall försöka förklara på ett sätt så de kan förstå, att man kommer till himlen när man dött, att man saknar dem som är där och att man sätter blommor på deras grav.

På tal om det, nu vet jag vad jag skall göra någon dag när jag har bilen. Ta en tur och hälsa på moffa och fammo(pappa & svärmor alltså), det var alldeles för längesedan. Jag är inte den som sörjer just vid graven, har aldrig vart min grej. Men såklart skall mina barn få göra det. För det är ju faktiskt så att döden är något naturligt något man inte skall hymla med. Än sålänge har jag sluppit frågan varför man dör, jag får fundera lite kring det svaret.

kram på er alla