Känner mig fjompig som få, men här sitter jag och känner mig uppgiven p.ga av Alexanders reflux problem o allergier. Han är nu 9 ½ månad och kan inte äta något inte ens smakisar.

Men men egentligen va klagar man över, det är ju inte direkt så att han är dödssjuk, nej inte alls. Men problemen med honom är något man ständigt har i bakhuvudet, en liten rädsla för varför han inte kan äta, en uppgiven suck för att "alla" andra barn i hans ålder oftast redan äter hela burkar och måltider. Här står jag fortfarande och kokar välling och skakar flaskor till förbannelse. Nu börjar han krångla med välling ätandet också.

Fick iaf pratat med dietisten häromdagen och nu verkar det som att det kommer undersökas varför, eller ja hon skulle iaf prata med läkarna och sedan ringa tillbaka.

Igår fick Alexander ev i sig nån smula ost i en obevakad nano sekund och han kräktes iaf inte med en gång men han var jätte ledsen på kvällen och även nu på morgonen har han vart piss-sur men som vanligt kan det lika väl vara nått annat typ tänder eller något annat.

Jag förstår inte hur jag skall kunna gå tillbaka till jobbet i början på september med vetskapen om att Alexander fortfarande har problem med ätandet på dagis. Det är ju inte direkt så att dagis kan ta hand om smakisar och sådant. Känner mig lite oroad och lessen över detta, men det löser väll sig.

För det är väll ingen risk att man kan få vara hemma från jobb med någon annan form av ersättning för sådanna här orsaker? Han är ju "frisk" för övrigt.

Nu skall ja ner på stan & träffa Mickan. Sedan blir det nog hem och vila middag för mig med för inatt kunde jag inte sova, kanske beror det på fullmånen eller på nått helt annat....


kram på er