Faaaaan va trött jag blir, irreterad och ledsen. Det gör så ont i mig att se hur min lille Alexander kollar på oss när vi äter. Det gör så ont i mig varje gång han får sura uppstötningar.

Och jag blir så ARG när det skall behöva ta så förbannat lång tid att få komma till läkaren med honom. Tills nu så har vi fått skynda extremt långsamt, vi har fått vänta och vänta och vänta på att han skall bli mogen att kunna behålla mat.

Nu står vi här han är 10 månader och kan inte äta mer än 5 små yttepytte teskedar och inte ens det. Läkarna har sagt att så fort du märker att han kräks mer så får du backa med maten så att han inte skall få psykiska men av kräkningarna, vilket resulterat i att han som mest fått i sig 5 teskedar. Ett barn i hans ålder äter oftast hela måltider.

Jag blir bara så trött.

Nu har iafläkarna fått upp ögonen lite och de försöker hitta en tid så snabbt som möjligt, till en ny läkare, han som är speciellist inom området. Varför vi inte fått komma dit tidigare är för mig en gåta.

Så är det.. Hoppas bara att det går bättre innan han börjar på dagis.


Btw även ifall jag låter som en surfitta så ville jag bara meddela att livet som nygift är fantastiskt =) Haha 3 av 3 gånger jag presenterat mig i telefon har jag sagt: Hej, Hannah Niklasson heter jag eller jag menar Abrahamsson ehh ehhh.... =)

Kram på er