Har under det senaste livnärt mig på att vara social, har sprungit ner dörrarna på öppna förskolan, folk som känner mig vet att jag är översocial och är mer än gärna iväg hela dagarna. Jag är en rastlös själ och att bara vara hemma och städa och gnola är inte riktigt min grejj. Thats it.

Nu har jag än en gång kommit in i en sådan där period då jag är ute och flänger egentligen mer än vad jag borde. Jag tycker det är jättekul det är inte det och jag är beroende av att göra det, men det påverkar mig, jag är jättetrött på kvällarna och sur, stackars Krille.

Tror att det är lite så att jag passar på  att vara social nu, för till hösten börjar jag jobba och då blir allt så annorlunda. Jag kommer inte att hinna att vara social med mina vänner på samma sätt, såklart på helgen och så, men då skall det klaffa med deras partners, det skall bjudas på middag och helt plötsligt blir allt ett vardagspussel.

Nu kan jag gå till öppna förskolan, fördriva tiden där med trevliga människor, sedan kan jag antingen fortsätta vidare med någon mamma där eller knata runt på stan eller liknande. Åker jag inte till öppna förskolan ser jag till att alltid ha någon att umgås med. Kanske är jag ensamrädd vad vet jag.

Önskar att kroppen hade orkat med lika mycket som jag vill.

Men jag kör på lite till i 190 km/h, trivs med livet och skall försöka vara lite trevligare mot Krille, stackarn.

För er som säkert tänker, men va hemma lite mer då?
Nja som sagt inte min grejj =)

Kram Hannah