Jag känner mig så lycklig, så hel på något vis. Inte trodde jag att jag skulle få ett sådant här liv. Det var verkligen inte utstakat, bestämt sedan länge. Min livs stig har bara jag kunnat styra. Nu tänker ni kanske att jag är orättvis mot mig själv, eftersom många vägar jag fått gå inte alls varit varken bra eller något man överhuvudtaget skall behöva gå igenom och inte alls en väg jag valt. Men JAG HAR VALT hur jag skall svänga förbi krönet, skall jag till vänster eller höger eller skall jag rakt fram? Det valet HAR JAG GJORT. Jag känner mig förbannat glad och stolt att jag är så stark att jag har blivit den jag är idag. Att jag valt rätt väg.

Nu sitter jag här 23 år gammal inte ens halvägs in i livet med ett bagage som är tungt många gånger men som hela tiden blir lättare och lättare. Jag sitter här med min familj, mina barn och min man, nu stannar jag upp en stund, njuter av mitt liv, andas. Jag känner ett lyckorus som ligger och bubblar och tänker på att jag begåvats med tre underbara killar i mitt liv.

Just nu tar jag ett kort i mitt minne och kommer att komma ihåg detta för alltid. Just nu är jag lycklig, jag är tillfreds med de gåvor jag fått på min livs-stig, jag kommer att få gå i uppförsbacke säkert några gånger till i mitt liv, det är sådant man tyvärr får räkna med. Men just nu står jag längst upp i den väldigt branta backen, något andfådd, lite svettig, men så nöjd med mig själv att jag klarat det.

Ett nytt kapitel i mitt liv har just börjat. Och inget kan stoppa mig nu!!!