Börjar faktiskt bli lite orolig för det faktum att jag håller på att bli blind på ena ögat. Har nu behandlats för min åkomma i 5 dgr och inte en uns av förbättring har det blivit. Jag ringde ögonmottagningen idag för att fråga om det inte var meningen att det skulle börja kännas bättre nu. Men det gör det inte, snarare är musklerna runt ögonen så välanvända av all kisning m.m så det  känns bara BLÄÄÄÄ.. Skulle egentligen vart där på onsdag för återkontroll men får bli imorgon istället eftersom jag fick en akut tid.

När mitt öga blir bättre och jag orkar/kan läsa vad jag skriver ordentligt skall jag skriva om möhippan som var i helgen =)

Hehe märkte ni jag gjorde nyss en Cliffhanger =)

Kram på er... Bjuder på en framtida bild på mig =(

ÖHHH VA!!!?

Var orden som kom ur min mun när läkaren idag ringde och sa att Alexander inte alls är allergisk. Testet var fel och att jag inte skall bry mig om det.

Fattar nada!!!

Men glad är jag, men lite misstänksam..


jag menar hur många gånger kan de ändra sig om samma diagnos?

Pratade med barnmottagningen idag ang Alexanders allergi provsvar. Sköterskan tyckte att det var en god idé att läkaren ringer upp mig på måndag. Som hon sa så hade läkaren säkert redan tänkt hinna med det på måndag efter sin semester då provsvaren var så oväntade och negativa.

Jag blir tokig av tanken att inte veta hur känslig han är, enligt proverna är han ju superkänslig. Men i ett års tid så har han ju klarat diverse smulor som han fått i sig. Tycker nästan att han blivit sämre sedan han började med medicinen mot kräkningarna. Kanske är det så att han nu inte längre får upp de små smulorna som han tidigare lyckades kräka upp utav de han inte tålde. Men vad vet jag, jag blir inte klok på det.

Han har iaf inte kräkt knappt någonting sedan han blev medicinerad. Så det känns toppen =). Dessutom skall han börja med mat på fredag då han ätit Nexium i 2 veckor, men tror jag väntar tills jag pratat med läkaren. Feg som jag är..

Kram på er

Jag har tidigare pratat om vår uppförsbacke, att ständigt behöva gå i motvind uppför en tung backe. Så har mitt/vårt liv alltid varit. Jag trodde jag var ute och gick på plan mark nu, ovanför backen, men så är inte fallet.

Det var som att få en käftsmäll, stenhård, det ringde i öronen, och marken bara drogs under mina fötter. Jag skall inte klaga egentligen för det finns så mkt värre saker här i världen. Men idag är jag bitter, arg och så ledsen.

Allergitestet som Alexander nu har gjort visade inte vad jag ville eller hade trott eller ens anat. Det visade på allergi på Vete, Havre, Råg, Mjölk och Sojja. Vad finns det för honom att äta sedan? Är det ens ett tillförlitligt prov? Allergiläkaren var osäker men sa att han skall vara utan dessa födoämnen p,ga av de kraftiga reaktionerna. Jag förväntade mig att hon skulle titta på ryggen på honom där provet utfärts och le och berätta: Det är ingen allergi, möjligtvis lite på mjölk men det kommer han bli fri från snart!!!, men istället sa hon: Jag serstarka reaktioner på allt som vi testat idag, men även på testprovet och de rutorna som vart tomma. Jag kan inget annat säga än att han skall äta hel allergifritt. Sedan pratade vi lite kring det, hjärtat dunkade och jag ville bara skrika och gråta. Det får fan räcka nu...!!!

Har även fått reda på ytterligare en jättejobbig sak, som jag inte kan gå in på här.

Det är helt enkelt för mkt för mig just nu. Men det är lugnt jag bryter ihop idag för att komma igen imorn som vanligt.

Kvällen skall spenderas med tjejkompisarna, sorry tjejjer men ni får höra hela historien och en och annan tår kanske kommer men det får ni leva med. Jag vet att ni finns där för mig såsom jag finns för er. Är så glad att jag fått träffa er.

Ni vet vilka ni är...

Ibland känner man sig som en riktig kratta till mamma. Jag hade helt missat att min lillkille är kroniskt förstoppad, hur kunde jag missa det? det kom som ett slag i asniktet när doktorn reagerade så starkt på att han inte bajsar mer än han gör var tredje/fjärde dag ca. Jag har hela tiden hört av dietisten att bajset får se ut hur som helst och bajsa hur ofta/sällan som det gör. Det är okej då Neocate är modersmjölksersättning och alltså likvärdig ammning, då får barnen bajsa hur mkt de vill eller hur sällan de vil. Men när mage-tarmspecialisten hörde detta att han bajsar så sällan blev han mer eller mindre chockad.

Nu har jag under en månads tid fört bajsdagbok och nu förstår jag att han är kroniskt förstoppad. Om han inte bajsat på 3 dygn skall jag ge honom lavemang och jag har redan fått göra det 2 ggr. I fredags var han helt slut efter lavemanget att han la sig ner och nästan däckade. Min stackars pojke.

Dumma mamma som inte lyssnat på sitt hjärta om att det kännts konstigt att han bajsat så sällan och att jag fick hjälpa honom att bajsa när han var mindre. FAAAAN.

Nu skall han tillbaka till läkaren på torsdag, då får vi se om de vill göra något mer för hans mage innan han får reflux medecin.


Vill bara att han skall få må bra nu och kunna äta mat NUUU....

Suck...

Vi hade turen att få komma till läkaren redan idag!!! (OMG)

Mickan följde med som extra öron, händer och mun (hmm kan man skriva så? ja ni fattar vad jag menar). Läkaren var väldigt bra, han tog sig tid och både förklarade, resonerade ang tillvägagångssätt m.m. han gick igenom journalen med oss och rättade till sådant som blivit fel i journalen. Han gjorde verkligen en ordentlig bakgrundskoll. Han fokuserade inte så mkt på hans viktkurvor m.m utan gick mer på vad jag och Mickan berättade.

Efter ca en timme inne hos doktorn kom vi överens om att vi skall utesluta någon form av allergi med pricktest som gjordes idag och inom några veckor även patch test( ett allergitest som görs under 24h). Detta för att utesluta att kräkningarna beror på någon allergi. Pricktestet som gjordes idag visade helt negativt, vilket tyder på att han inte har en sk snabb reaktion. Det som testades idag var ägg, soja, komjölkprotein, havre, vete och säkert något jag glömt. Under patch testen kommer de att kunna se om han har en långsam reaktion på något utav dessa. Läkaren ville vara säker på att det inte ligger någon allergi som stör ex vete eller något liknande.

Om detta inte visar något (vilket vi inte tror att de skall göra) så kommer Alexander att få medicin för sura uppstötningar. Är kräkproblemen p.ga av de sura uppstötningarna så bör man kunna börja så smått med gröt när halsen har läkt efter ca 2 veckor. 

Ungefär när vi skulle gå så började vi prata om hans bajsande och jag har ju hela tiden fått till mig att det är normalt hur han än bajsar eftersom han endast äter neocate(som är liknande bröstmjölk eftersom att det är ersättning). Så jag nämde att det ofta är ca 4 dgr mella bajsningarna (ibönad längre mellan än så) och att han inte bajsar särskilt mkt och att det är är ganska hårt, läkaren reagerade mkt på detta och gav mig namnet på ett lavemang som jag skall ge om han inte bajsat på tre dgr.

Så under fyra veckor fram tills vi skall träffas igen så skall patch test genoföras samt att hans mage skall skötas. Efter det får vi se om vidare medicinering behövs och isåfall kanske han kan äta åtminstonde gröt innan dagis starten. Om vi fattade honom rätt så skall han till hösten göra gastroskopi också men det kanske bara var om problemen återstår.

det är mkt som skall tas in och kommas ihåg och jag har säkert glömt en del, men jag är nöjd med besöket och med läkaren. Jag kände mig sedd och han lyssnade på vad vi sa.

Hoppas nu att det fortlöper så smidigt som det kändes att det kommer bli.

Kram på er alla

Faaaaan va trött jag blir, irreterad och ledsen. Det gör så ont i mig att se hur min lille Alexander kollar på oss när vi äter. Det gör så ont i mig varje gång han får sura uppstötningar.

Och jag blir så ARG när det skall behöva ta så förbannat lång tid att få komma till läkaren med honom. Tills nu så har vi fått skynda extremt långsamt, vi har fått vänta och vänta och vänta på att han skall bli mogen att kunna behålla mat.

Nu står vi här han är 10 månader och kan inte äta mer än 5 små yttepytte teskedar och inte ens det. Läkarna har sagt att så fort du märker att han kräks mer så får du backa med maten så att han inte skall få psykiska men av kräkningarna, vilket resulterat i att han som mest fått i sig 5 teskedar. Ett barn i hans ålder äter oftast hela måltider.

Jag blir bara så trött.

Nu har iafläkarna fått upp ögonen lite och de försöker hitta en tid så snabbt som möjligt, till en ny läkare, han som är speciellist inom området. Varför vi inte fått komma dit tidigare är för mig en gåta.

Så är det.. Hoppas bara att det går bättre innan han börjar på dagis.


Btw även ifall jag låter som en surfitta så ville jag bara meddela att livet som nygift är fantastiskt =) Haha 3 av 3 gånger jag presenterat mig i telefon har jag sagt: Hej, Hannah Niklasson heter jag eller jag menar Abrahamsson ehh ehhh.... =)

Kram på er

Känner mig fjompig som få, men här sitter jag och känner mig uppgiven p.ga av Alexanders reflux problem o allergier. Han är nu 9 ½ månad och kan inte äta något inte ens smakisar.

Men men egentligen va klagar man över, det är ju inte direkt så att han är dödssjuk, nej inte alls. Men problemen med honom är något man ständigt har i bakhuvudet, en liten rädsla för varför han inte kan äta, en uppgiven suck för att "alla" andra barn i hans ålder oftast redan äter hela burkar och måltider. Här står jag fortfarande och kokar välling och skakar flaskor till förbannelse. Nu börjar han krångla med välling ätandet också.

Fick iaf pratat med dietisten häromdagen och nu verkar det som att det kommer undersökas varför, eller ja hon skulle iaf prata med läkarna och sedan ringa tillbaka.

Igår fick Alexander ev i sig nån smula ost i en obevakad nano sekund och han kräktes iaf inte med en gång men han var jätte ledsen på kvällen och även nu på morgonen har han vart piss-sur men som vanligt kan det lika väl vara nått annat typ tänder eller något annat.

Jag förstår inte hur jag skall kunna gå tillbaka till jobbet i början på september med vetskapen om att Alexander fortfarande har problem med ätandet på dagis. Det är ju inte direkt så att dagis kan ta hand om smakisar och sådant. Känner mig lite oroad och lessen över detta, men det löser väll sig.

För det är väll ingen risk att man kan få vara hemma från jobb med någon annan form av ersättning för sådanna här orsaker? Han är ju "frisk" för övrigt.

Nu skall ja ner på stan & träffa Mickan. Sedan blir det nog hem och vila middag för mig med för inatt kunde jag inte sova, kanske beror det på fullmånen eller på nått helt annat....


kram på er

Idag har min lilla kille vart världens duktigaste. Det var inte helt utan protester men helt klart hanterbart.

Imorse kl 7 knackade Mathilda på dörren, min personliga nanny, TACK MATHILDA. Innan dess hade jag kommit på värsta smarta idén på hur jag skulle sätta Embla-plåstret, jag försökte att säga att det är en tattuering han skall få, han utbrister plåster och pekar ut vart det skall sitta, hur duktigt som helst. Jag hade förväntat mig skrik och vrål men icke. Härligt.  Gav honom lite alvedon sen bar det iväg.

Det viktigaste på hela morgonen var att Buzz skulle vara med, hans leksaksgosegubbe i form av Buzz från Toy´s story. Buzz fick åka med i bilen i mittensätet med bälte och hela kittet. Gabriel var super nöjd.

Väl där med minus en minut tilgodo(eller ja inte tillgodo kanske men det lät bra) kom vi in och amnälde oss m.m Efter lite prat med en jättebra läkare och lite förberedelser var det dags för nedsövning. De testade först med att sticka i handen men det funkade inte (de stack fel eller nått) och stackars Gabriel var så ledsen. Han fick gräva i en låda full med gosedjur och välja ett som plåster på såren. Sköterskan tyckte att vi kunde testa med sovmask istället (de jag hade tänkt från början) hon varnade mig om att det är brutala tag när man ger honom sådant då han får ta ca 10 andetag i den. Jag har inga problem med sådant då jag vet att det är ett nödvändigt ont. Det gick bättre än förväntat och jag berättade för honom att mamma är med när han vaknar och att BUzz och Woody skulle sova med honom, att jag älskade honom. Sedan mjuknade hela han och han sov så gott.

Eftersom ingreppet inte tog så lång tid fick jag och Mathilda stressäta den underbara matlådan med goa mackor med tillbehörande gurka och saftflaskor (du är bäst Mathilda). Det var mkt gott.

Efter ungefär en halvtimme kom öron-näsa-hals läkaren och pratade med mig och berättade att han skrapat bort en hyggligt stor körtel (i dagligt språk kallad polyp men på doktorspråk är detta felaktigt) han hade kollat om det fanns vatten bakom trumhinnan det gjorde det inte. Allt hade gått jättebra.

Efter ytterligare en stund kommer Sköterskan (som visade sig vara min granne) och hämtade mig. Där låg min älskade lilla plutt och sov jätte djupt. Han hade dropp  och en grej i munnen så att han inte skulle svälja sin tunga. Efter 1 timme visade han första tecknet på att vilja vakna, han gnydde lite. Efter ytterligare en halvtimme skulle sköteskan torka lite blod frånn näsan som droppade och då vaknade han och tittade upp på honom och sa: -Jag är rädd. Han fick syn på mig och lugnade ner sig lite. Han fick lite psykbryt över att handen var lindad med gasbinda och där satt ju droppet. Han ville ha bort det och sköterskan (jag tycker de borde kallas skötaren) och sa att när han ätit glass skall vi ta bort det på handen. Han vilade ytterligare en timme hos mig i min famn och min rumpa och rygg höll på att döda mig. Tillslut när jag skulle lägga över honom vaknade han till. Vi mös där i sängen och pratade om hans nya leksaksgosegubbe Woody även han från Toy´s story, han fick den precis innan han kom in till läkaren. Efter en stund fick han äta glass, mycket gott tyckte Gabriel. När han ätit klart utbrister han: -Ta bort den (gasbindan och droppet) ochj såklart fick sköterskan hålla sitt ord och han tog bort det. Då var Gabriel på humör för att gå hem han skulle promt ner och springa. Han hade inte kissat så mkt, men ändå lite så vi fick åka hem. Gabriel har aldrig vart så snabb på att springa därifrån.

Mötte upp Mathilda som under tiden var och synat alla Näl´s skrymslen och vrår och diverse promenadstråk m.m Hon hade även lämnat in bilbarnstolen och den blev godkänd THANK YOU LORD.

Efter detta åkte vi hem och käkade taccos och la oss och vilade i soffan.

Gabriel har vart trött och slö hela dagen, förutom nu då han nyss bestämmde sig för att inte alls sova med Buzz och Woody i sin säng. Men idag är det hely okej att han är uppe lite. Han har ju vart så duktig.

Älskar dig Gabriel.

Tack ännu en gång Mathilda för hjälpen.

Nä nu är jag faktiskt förbannat trött på det här!!! Som jag skrev igår så var Gabriel hos läkaren och han har halsfluss, samma som mig. Krille kände sig lite nojjig och tyckte att även han kände sig lite knepig i halsen. Väl nere på närakuten igår ikväll fick även han dommen.
Halsfluss.
Tydligen verkar detta vara nån speciell halsfluss (vad vet jag) för på alla tre har läkaren sagt
- Oj oj oj det där var illa. Eller snarare
Min och gabbes läkare
- Oj oj oj det såg ila ut de dära [danskt uttal] och Krilles läkare
- Oj oj oj halsen farlig däää [indiskt uttal]

---

Vill bara spy på all sjukdomar, nä så skall jag väll inte säga för då får vi väl magsjuka också...GRR

Idag har jag vart på vårdcentralen med Gabriel och även p.ga av min hals. Läkaren tittade i våra halsar och han trodde att min hals skulle bli bättre med några fler dagars pencillinanvändande, hoppas det. Gabriels hals såg inte alls bra ut tyckte läkaren så där tog de även halsprov, och min duktiga kille gjorde precis vad doktorn sa hela tiden och jag är sååå stolt.

Kanske min lille grabb inte längre är så rädd för läkare.

Det blev en pencillinkur för grabben. (ytterligare en till skaran av allla pencillinkurer)


Kram på er, nu skall jag sova, blir ju inte så mkt sömn på nätterna när man är sjuk, blääää.

Det är så jäkla typiskt! Idag var dagen D, alltså dagen för Gabriels operation. Han skulle tagit bort polyperna som besvärat honom de två senaste åren. Men igår eftermiddag blev han slö och mådde inte alls bra. Tempade honom då och han hade 38,4. Tänkte att det kasnke var något tillfälligt men vi anade ju. Imorse vaknade han varm som en jävla kamin --->39,4 grader. Suck. Då jag var hos läkaren i fredags och det konstaterades att jag hade halsfluss så är det ganska säkert att det är det här som han har åkt på.

Nu har vi vart sjuka i 19 dagar, har någon blivit frisk från något har den andra blivit sjuk in något annat.



SUCK

Att åka ner till Vårdcentralen. Blääää